Helgen som var tillbringade vi hos kennelmamma Linda i Säffle och som vanligt åkte man hem med vemod över att de trevliga dagarna gick alltför fort MEN också en känsla av stor glädje över att ha valt en uppfödare som är så engagerad i sina valpköpare!

Linda är så otroligt kunnig och duktig att instruera och ser till varje hunds/ekipages behov och anpassar träning, belöning och krav trots likheter i många av hundarnas egenskaper. 

Har ju absolut förstått att en Demefinezz-hund kräver sin förare och att då ha en uppfödare som ställer sina krav MEN finns där när man behöver hjälp är en enorm trygghet!

Förutom att träffa Linda och träna hund var det kul att träffa andra i Demefinezz-släkten! Det är alltid lika avslappnat och högt i tak och numer är min obligatoriska nervositet som bortblåst i o m den lättsamma stämningen!

   (Fotograf: Yvonne)

Norma i uppletande (Fotograf: Yvonne)

Har tänkt mycket på det här med hund och hundträning på sista tiden. Jag har aldrig tidigare tränat och lärt in moment och Norma är min första "försökskanin" (stackarn, haha!) När hon var yngre var jag så rädd att göra fel i träningen och "förstöra" henne. Med stor och ovärdelig hjälp av Anna Trolle byggde vi tillsammans upp en grund som gjorde att jag litade mer och mer på mig själv. Men sen har det helt klart tagit 2,5 år för mig att att lära känna min hund, lika många år som Norma är idag!

I början tyckte jag alla tips och råd lät så himla bra och jag ville pröva allt och hade svårt att sålla ur och blev bara osäker, men idag känner jag mig mer och mer säker på vad som passar oss eller ej och vågar framför allt testa!

"Ahaa! Ett Liljeholmens har poppat upp!" (Fotograf: Yvonne)

Jag har nu också förstått att man inte "förstör" sin hund om man misslyckas lite ibland, pga av att en metod kanske inte passar ens hund eller en själv ELLER att man som förare klantar till det lite då och då (ehuum...) genom taskig tajming, hjärnsläpp eller andra mänskliga "åkommor", så länge man gör det genom LEKEN! Så otroligt skönt egentligen....vilken frihet! Att VÅGA misslyckas!! Gör om - gör rätt - med LEK och GLÄDJE - så förstörs ingenting! Möjligtvis kanske inlärningstiden förlängs, men DET....gör inte oss något iaf, vi har inte bråttom, eller hur min underbara lilla hund?

Älskade fladder-höna! <3 

Tack Yvonne! för att du fotade oss!;-)

Så kunde Janne ha sagt när jag ringde och sa att jag backat in i muren....!

Men det gjorde han inte...han är för snäll för det...men jag hoppas han tänkte det iaf för han var tyst ovanligt länge innan han sa något! Vilken klassiskt kärringtabbe!!  Tycker jag själv alltså!

Sen har Janne en förmåga att förstora saker och ting så jag visste inte riktigt hur jag skulle påbörja bekännelsen.

Tänkte på olika alternativ som att börja med att påminna honom om när han två år i rad nonchalerat första halkan och gett sig ut med sommardäck för att 10 m från vår utfart hamna i diket!

Båda gångerna frågade killarna som körde bärgningsbilarna: Vilken adress har du? Janne svarar: Fagerbovägen 9. Ok, sa killen, var någonstans finns bilen? Janne svarar: Fagerbovägen 9! DET är klantigt om något!!  

Ett alternativ var att nämna de jubelidioter man kan se på olika inspelade tabbar där folk river hela garage när de ska backa in eller ut...

Eller kanske skulle jag MMS:a bilder på bilen och muren innan jag ringde...?

Äh, jag ringde Janne och sa helt sonika att jag backat in i muren! 

Ingen större skada skedd iofs! Men det gamla invanda rattutslaget ut från parkeringen funkade inte nu när nya muren stod i vägen och hade jag haft "min" vanliga bil hade det aldrig hänt för den varnar när man backar för nära något.

Bara det är pinsamt...att man blivit så jävla bortskämd och därmed lite nonchalant för att man är van att förlita sig på datorer och teknik!  Var tog back -och sidospeglarna vägen? Skäms!! Och det gör jag också....  

Nej...nu ska jag fortsätta packa inför Ölandsveckan, jag och Norma åker imorgon vid lunch. Jag ska gå en grundkurs i Vedic Art som jag velat göra i många år och i år blir det av. Ska bli spännande och se...:-) Lite info för er som just nu ser ut som frågetecken! Iofs kanske ni inte blir klokare av att läsa om det, haha! http://www.vedicart.net/omvedicart/intro

Jag återkommer om en vecka med rapport och bilder från Öland!

Igår var en perfekt dag för geocaching!

Solen sken utan att det var för varmt och som sällskap hade jag och Norma med oss Mikaela och Tindra, två lättsamma roliga tjejer som gjorde dagen fulländad! Spänning, historia, motion, äventyr, skratt, frustation, några (läs många!) svordomar, YES!-känslor, mer skratt och mer motion!   

Kan säga att mina ben känns som överkokt spaghetti idag och Norma ligger fortfarande och snarkar!

Åkte hemifrån strax innan 11 och var hemma vid 19.30 Började med att träffa Mikaela på Mc D för att ta en fika och planera dagen och framför allt skvallra av oss eftersom vi inte setts på hela sommaren!

Målet för dagen var att ta tre cacher runt Myttinge och Stenslätten och sedan väntade sex stycken på Rindö.

Det började inte så bra! Hittade inte första gömman vid Stenslätten så vi gick vidare till Fredriksborg och där gick det bättre!

Och så här barnsligt glada blir man när man hittar skatter  

Fredriksborg - vacker byggnad!

Sedan begav vi oss till cachen Myttingelinjen 4.

När vi hade letat ett tag och hunnnit avverka en del svordomar, kom jag och mina två hjärnceller plötsligt ihåg att det var nya koordinater som gällde för denna gömma! Mikaela försökte via sin mobil att hitta till websidan men det gick trögt. Ringde sen Janne och fick de rätta koordinaterna och efter ett tag så hittade Mikaela den ganska så kluriga gömman! Skön känsla!

Såg efteråt att vi hade missat en värdefull ledtråd som hade underlättat. Nämligen "steel wire"! I cachen satt en ståltråd som stack ut bakom ett klippblock den låg bakom och hade vi hållt utkik efter en sån så hade vi hittat den snabbare, men men...vi hade ingen tid att passa och solen sken så skit samma;-)

     Mikaela skriver i loggboken att vi varit där!

  Äntligen! Myttingelinjen 4 tog tid men nu lämnar vi den och går vidare till Stenslätten igen. Andra försöket!

Japp, vi hittade den efter försök nr 2! Lurig gömma, GPS:en hade rätt hela tiden men efter att ha läst ledtrådarna lite noggrannare och vidgat vyerna så hittade vi den!

Innan vi gav oss iväg över till Rindö unnade vi oss lite rast och glass!

Första cachen på Rindö låg direkt efter att vi kommit av från färjan, Minstationen.

Japp, där är den konstaterar Norma!

Tindra hälsar oss välkomna in i Minstationen!

Sen var det dags för svordomar igen! Ganska så många blev det när vi aldrig hittade nästa cach.    Vi letade länge länge men gav till slut upp, konstaterade att kl var runt 18.30 och att vi borde åka hem. Vi får helt enkelt avverka resterande skatter vid annat tillfälle.

För att kompensera besvikelsen över den icke hittade cachen bestämde vi att vi skulle avsluta med en lurig en som jag misstänkte fanns vid Värmdö Köpmarknad. Både Mikaela och jag behövde ändå svänga in på Coop så vi letade reda på gömman som var hur fyndig som helst! Phone Booth heter den och det förstår man först när man hittat den! Här gäller det att bara lita på GPS:en och att undvika mugglare!

     Bilder tagna från dagens sista (väl dolda!)gömma, en riktig drive-in cach! Skönt att slippa gå så långt för en gångs skull! Räckte med de säkert sammanlagda fem-sex timmar vi gick denna dag. Det blev ett lyckat avslut på en lyckad och mysig skattjakt!

 Tänk så många cacher det finns överallt utan att man vet om det! Och det är så många som aldrig får veta det heller...   

....får det bli!

Känner mig väldigt vågad och tänkte jag skulle bli med ros!
Kan man annat än älska dessa underbara blommor? Men själv jag har aldrig vågat mig på att köpa sådana då det sägs att de är så svåra att sköta och att det är ett evigt kämpande med löss mm.

Jag har nu fått min upphöjda rabatt framför huset där min plan är att plantera en klätterväxt av något slag, som ska ge liv åt den nakna fasaden.

Mitt dilemma är att hela tomten består av berg, berg, berg....och var man än sätter spaden så säger det "kloink!" och man blir lika irriterad varje gång, så jag har mer eller mindre gett upp mitt trädgårdsintresse...  

I år har det verkligen legat i dvala och jag har inte ens plockat ett enda ogräs och brydde mig inte heller om att vattna rabatterna under de hemska (i mina ögon!) 35 graders veckorna. Inte heller helt lämpligt heller att vattna de mängder som hade behövts när man har egen brunn...

Önskar att nästa sommar blir sol på dagarna och regn på nätterna!    

Visst kan det väl bli fint med en Flammentanz här?

Vi har nu också fått till muren mellan gårdsplanen och gången upp till lilla grinden och i o m det så fick jag en till rabatt! En "normal" hederlig rabatt och inte en upphöjd! Vilken lyx!

Flammentanz igen

Idag fick båda hundarna följa med på skattjakt.

Vi hade cachen Fornborgen bakom Lemshaga som mål och det blev en lagom promis även om det var en ganska så tuff backe sista biten med tanke på Wera men hon hängde på bra.

Otroligt vacker utsikt men som vanligt blev inte bilderna bra.  Undrar hur man ställer in kameran så man får fina vybilder...? Tids nog löser sig väl det också.

Tog istället några andra bilder kring cachen och på vägen dit.

  Döende men ändå så iögonfallande och vacker på något vis...
    Inte allt för svårt gömställe denna gång!

   Vacker stenmur vid Boviks Hage!

   Denna bild fick lite antikkänsla!

   Söt liten stuga...

   Åh, en rostig tunna! Den skulle jag vilja ha...!

Fortfarande blöt i håret efter kvällspromisen igår kväll.

Vilket GALET oväder det blev! Under drygt en timme hade jag hört åskan mullrat långt bort och planen var att ge mig ut innan ovädret kom men arslet hade vuxit fast i soffan, haha! När vi till slut stack ut näsan utanför dörren kom de första regndropparna och femtio steg senare vreds kranen på för fullt!

Excellent timing!;-)

Och nu rockade Tor loss ordentligt med sommarens grymmaste konsert!      Bruce Dickinson och Iron Maiden var bara förbandet tidigare idag på Sonisphere!

Jag älskar ju regn och åskväder men jag har faktiskt aldrig varit ute och gått i något värre än det vi hamnade i igår kväll! Halva rundan gick vi nästan i dagsljus pga av alla blixtar! Och det gick inte många sekunder mellan blixt och åsksmällar!

Norma som är inne i sin PMS/spökperiod var väl måttligt road i början av det som hände i luften. Hennes spöknojja riktar sig uppåt och hon reagerar på höga skuggor, moln som rör sig, strålar från kvällsol mellan träden osv...

Jag njöt av det galna, i mina ögon, vackra vädret och Wera var lugn som en filbunke och Norma som normalt sett är den som tar täten och springer som en skållad råtta på våra kvällspromisar, gick nära nära Wera. Man såg bokstavligen hur Wera förmedlade ett lugn till Norma när de gick sida mot sida och efter ett tag så var Norma mer eller mindre helt avslappnad, trots att blixtrandet och åskknallarna ökade;-) Hon tog sig ro att göra sina behov så det gick ingen "nöd" på henne.
Hon och Tor kommer nog också att bli kompisar så småningom. Han é en ball kille som bjuder på faschinerande skådespel men man ska ha respekt för honom och inte ge sig ut på öppna hav och fält eller vistas under träd när han härjar runt!

Några bilder från lilla rundan med Wera i förmiddags, det var ett så otroligt vackert ljus i skogen men jag har nog en hel del att läsa på om kameran för bilderna blev hur tråkiga som helst:-(

Samma sak när jag fotade den fantastiska utsikten från Normas och min dagliga skattjakt högt högt uppe på ett berg vid Beatelund. Det var bedårande vackert men utsikten över Ingarö och Baggensfjärden kom inte alls till sin rätt. Antar att det hänger på objektivet men också på inställning...? Vad vet jag, amatör som jag är;-) Tur att jag ska gå på Nikon School (3 tim utbildning som ingår i kameraköpet) samt 12 tim grundkurs Fotografering med dig.systemkamera. 

      
         Det är så spännande att leta skatter! Där skymtar något som verkar likna en       cachgömma...;-)

   Var tvungen att fota denna! Jag älskar rostiga konstiga saker ;-)

    Jaha ja...och där hängde en apa i ett träd!!